”Mamma, titta!” Ett barn kommer, visar ivrigt sin teckning och ger en snabb kram. Sedan fortsätter barnet mot en lek.
Att mötas på det här sättet mitt i vardagen skänker mycket glädje. Det finns ofta många trådar i en barnfamiljs vardag, och det finns hela tiden olika situationer att sköta och saker att ta hand om. Det är inte alltid så enkelt att delta i gudstjänster eller att i dessa koronatider följa med en direktsändning från början till slut. Man blir lätt avbruten. I en barnfamilj ändras planerna också ofta och på kort varsel. När det finns många rörliga bitar i vardagen, församlingens gemensamma gudstjänster och sammankomster varit länge på paus, och när det inte finns tid att fördjupa sig i andlig litteratur, vad är det då möjligt att göra?
Helige Paisios talar om att förenkla livet. Familjeliv med barn betyder ofta redan i sig många sorters sysslor: dagarna fylls med olika små, många gånger även samtida, uppgifter. På samma gång som middagen tillreds behövs det kanske hjälp med att få loss legobitar som fastnat, och föräldern frågar syskonet hur dagen har varit. Gräl utreds, skorna sätts i ordning, regnkläderna hängs på tork. Någonstans mitt i Wilma-meddelanden, barnens kojbygge, och städningen av sand som lämnats i tamburen stiger bönen från hjärtat: Herre, förbarma Dig.
Han som älskar människan. Helige Porfyrios säger att Gud inte enbart iakttar vårt liv utan att Gud är kärlek; Han följer kärleksfullt med sin blick varje steg vi tar. Då vi förlitar oss på Guds kärlek i stort och litet, med allt som syns och märks och även med det som inte får någon uppmärksamhet, blir alla uppgifter i livet en möjlighet att öppna hjärtat mot evigheten. Vi sköter våra uppgifter i samhället, inför Guds omsorgsfulla blick. Vi styckar grönsaker till en soppa, Gud ser oss. Vi hjälper ett barn att borsta tänderna, Gud är med oss. Vi försöker behärska vår irritation då färgpennor eller pysselpärlor rullar överallt längs golvet – kärleksfullt ser Gud på oss.
Barnen gläds över snöflingor, en leksaksbil som tillsammans pysslats ihop av paff, eller över att den borttappade favoritfärgläggningspennan hittas. Det finns många små överraskningar och oplanerade glädjeämnen – känslan av att livet är en gåva, orsak till lovprisning och tack.
I liturgin överlämnar vi i gemensam bön oss själva, varandra och hela vårt liv åt Kristus, Gud. Även i vårt vardagliga liv stöder de heligas förböner oss. Så kan vi föra oss själva och varandra inför Gud som älskar oss människor, såväl i alla små sysslor som i livets stora beslut. Mod och tillit kan växa fram då vi överlämnar oss åt Guds kärlek. Såsom helige Porfyrios skriver, tar Gud hand om oss för att Han är vår far. I hela vårt liv, med våra färgpennor och allt övrigt.
Litteratur: Rakkauden haavoittama. Vanhus Porfyrios Kausokalivialaisen elämä ja opetukset. Pyhän Kosmas Aitolialaisen Veljestö 2010.